Handling och miljö

-


Boken “störst av allt” som är skriven av Malin Persson handlar om en 18 årig flicka som heter Maja.
Maja anklagas för en skolskjutning tillsammans med hennes pojkvän/kompis Sebastian. Boken så här
långt går ut på att Maja sitter i rättssalen och försöker tänka på annat medan åklagaren bara pratar och
pratar. Maja tänker på obetydliga saker som hänt hemma, hon talar om hennes mamma och hur hon
tycker att hennes mamma är konstig mm. Det kommer även fram att det var Sebastian som dödade sin
egen pappa.
Jag tycker att det viktigaste är att få veta ifall Maja är skyldig till skolskjutningen. Den delen är lite suddig
eftersom hon på ett ställe i boken beskrivs som oskyldig och att hon endast hade vapnet i handen pga.
självförsvar. Ändå är det många saker som pekar mot det.
Boken utspelar sig till mesta dels i rättssalen och i skolan, men även hemma hos Maja. När Maja sitter i
rättssalen tänker hon tillbaka på saker som hänt tidigare i hennes liv, för att slippa lyssna. Det här ger
läsaren en bit för bit inblick i vad som hänt och varför Maja är i den situation hon är. Miljön i boken skrivs
relativt kortfattat. Det är inte mängder av sidor som berättar om hur. t.ex. rättssalen ser ut. Vilket jag själv
tycker är väldigt skönt eftersom det lätt kan bli jobbigt att läsa enbart beskrivningar av hur något ser ut.
Miljön är dock ändå viktig för att läsaren skall får en ordentlig bild av situationen Maja är i.


Jag tycker att boken är relativt intressant, eftersom den är väldigt realistisk. Ibland tappar jag dock bort
mig i läsningen ifall det är ett stycke som enbart beskriver vad Maja har för blus eller liknande. Men för
övrigt är boken väldigt bra.


Freja Donner


Kommentarer

  1. Unknown26 januari 2018 kl. 11:18

    Intressant åsikt, jag själv anser det viktigaste i boken var Majas gamla minnen och hur hon föträngde sina känslor. Håller dock med om att det var lättare att läsa då rättsalen inte beskrevs så mycket, innehållet hölls enkelt och lätt förståeligt.

    SvaraRadera
  2. Unknown29 januari 2018 kl. 10:52

    Bra beskrivning av miljön och handlingen, men jag håller med Rebecca om att viktigaste var de gamla minnen och hur Maja förträngde sina känslor.

    SvaraRadera
  3. Anonym31 januari 2018 kl. 03:37

    SJälv gillar jag lite längre miljöbeskrivningar eftersom jag har lättare att leva mig in i handlingen på så sätt, men det var ändå helt intressan att koncentrera sig mera på handlingen och Majas tankar istället för att tänka på milön.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Temat och Genretypiska drag

-
Genretypiskt i deckaren är att det finns en brottsling och ett brott. I det här fallet ett mord. Om jag väljer att bli mera exakt; en skolskjutning. Deckaren liknar ändå inte en vanlig deckare som jag läst förut. Skillnaden med den här är att man får veta vad som hänt direkt, men inte veta hur saker hänt. Allting klarnar under läsningens gång. Bit för bit, lite åt gången. Det är intressant att sitta och fundera på ifall protagonisten är skyldig eller inte. Jag skulle säga att bokens teman är klasskillnader och till en viss grad även familjeproblem. Läsaren märker tydligt hur de olika karaktärerna i boken hör till olika klasser i samhället. Maja hör till den rikare klassen. Det här framkommer tydligt, bl.a. när fången i cellen bredvid Maja i häktet skriker “Synnerligen rika jävla fitta”. Protagonisten berättar även hur vakterna verkar tycka att hon är en den “rika flickan”, vilket inte är en positiv sak enligt vakterna. Maja berättar även hur hennes mamma inte egentligen verkar bryr ...
Läs mer

Sammanfattning och tankar

-
Jag är ofta mycket kritisk när det kommer till deckare. Jag tycker att de alla har samma mönster och att man lätt kan förutspå vad som kommer hända. Man börjar med ett mord eller brott av någon sort, blir introducerad till karaktärer som är alla misstänkta, man har sin huvudmisstänkta som alla ledtrådar pekar mot bara för att i slutet få veta att man trodde helt fel igenom hela boken och på riktigt var brottslingen kar aktären man aldrig misstänkte; en stereotypisk deckare. Störst av allt ändrade ändå mina tankar om deckare. Man var genast i början uppslukad av berättelsen som är mycket viktigt eftersom det är början som får personen intresserad av berättelsen och får en att vilja fortsätta läsa, som ''Störst av allt'' definitivt lyckades med. Det var svårt att sätta ner boken när man en gång börjat läsa och början är antagligen den delen som fastnat bäst i minnet. Hela boken var annorlunda och spännande och jag kan definitivt hålla m...
Läs mer